Dogue de Bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser.
Den omnämns redan pa 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes
hundarna för jakt på tex vildsvin, till hundslagsmal, som vakt av hem
och och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. 1863 ägde den
första franska hundutställningen rum i Paris och där visades rasen
under sitt nuvarande namn. Den förekom i olika typer; toulouse-,
paris- och bordeaux-typ, varav den senare är ursprunget till dagens
dogue de bordeaux. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda
världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget,
men fick en ny start under 1960-talet. (Det har förekommit fyra olika
standardversioner inklusive denna)
HELHETSINTRYCK:
Rasen skall till typen vara en kortskallig, konkavlinjerad moloss. Den
skall vara mycket kraftfull. Den mycket muskulösa kroppen skall utgöra
en harmonisk helhet. Den skall vara något lågställd, dvs avståndet
mellan bröstbenet och marken skall vara något mindre än bröstljupet.
Undersätsig, atletisk och imponerande utgör den en mycket
respektingivande helhet. Tiken skall ha mindre utpräglade drag än
hanhunden.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppslängden, mätt fran armbåge till sittben, skall överstiga
mankhöjden i proportionerna 11:10. Bröstljupet skall överstiga halva
mankhöjden. Nospartiets maximala längd skall vara lika med 1/3 av hela
huvudet. Nospartiets minsta längd skall vara 1 av huvudets längd.
Skallens omkrets skall hos hanhunden vara nästan lika stor som
mankhöjden.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Som gammal kamphundsras är dogue de bordeaux försedd med vaktinstinkt,
vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig aggressiv. Rasen är en
god kamrat, mycket fäst vid och tillgiven sin ägare. Den skall vara
lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet
dominant till karaktären.
HUVUD:
Huvudet skall vara stort, kantigt, brett, ganska kort och
trapetsformat sett både framifrån och ovanifran. Linjerna i skalle och
nosparti skall vara konvergerande (framat).
Skallparti: Hos hanhunden skall omkretsen på skallen vid dess bredaste
del vara nästan densamma som mankhöjden. Hos tiken får omkretsen vara
något mindre. Huvudets volym och form är en följd av de välutvecklade
tinningarna, det utfyllda partiet under ögonen, okbågarna och bredden
på underkäken. Den övre delen av skallpartiet skall vara lätt välvd.
Pannfåran skall vara djup. Dess ljup minskar mot bakre delen av
skallen. Pannan dominerar ansiktet, men skall likväl ha mer bredd än
höjd. Huvudet skall ha regelbundna rynkor på båda sidorna om pannfåran.
Dessa djupa bekymmersrynkor är mycket rörliga beroende pa om hunden är
uppmärksam eller ej.
Stop: Stopet skall vara mycket kraftigt markerat och bilda en närmast
rät vinkel (95-100 grader) mot nospartiet.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred med mycket öppna näsborrar.
Den skall vara välpigmenterad i harmoni med masken. Uppnäsa är
tillåtet, men utan överdrifter så att den blir riktad mot ansiktet.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, brett, tjockt men inte
plufsigt under ögonen. Det skall vara ganska kort. I profil skall den
övre linjen vara mycket lätt konkav med lätt markerade rynkor. Bredden
skall avta något ovanför nostippen. Ovanifran sett skall nospartiet
vara kvadratisk. Nospartiets linjer skall bilda en mycket trubbig
vinkel uppat mot skallens övre del. När huvudet halls horisontellt
skall den yttersta delen av det tvärt slutande, vid basen tjocka och
breda nospartiet befinna sig framför en vertikal linje, som tangerar
nostryffelns främre del. Nospartiets omkrets skall vara ungefär # av
huvudets. Längden skall vara mellan 1 och 1/3 av huvudets totala
längd, räknat fran nostryffeln till nackknölen. Dessa gränser (högst
1/3 och minst 1 av huvudets totala längd) är tillatna men ej
önskvärda. Den ideala längden skall ligga mellan dessa gränsvärden.
Käkar/Tänder: Käkarna skall vara mycket kraftiga och breda. Rasen
skall ha underbett (underbettet är ett raskarakteristikum). De
undreincisiverna skall ligga framför och utan kontakt med de övre.
Underkäken skall vara uppsvängd. Hakan skall vara väl markerad och får
aldrig överdrivet skjuta framför överläppen eller döljas av denna.
Tänderna skall vara starka, särskilt hörntänderna. De undre
hörntänderna skall vara något utatriktade och lätt böjda. Incisiverna
skall vara placerade på linje, särskilt i underkäken där de skall
bilda en tydlig rät linje.
Läppar: Överläppen skall vara tjock, måttligt nedhängande och dragen
bakåt. Sedd från sidan skall den bilda en avrundad kurva. Den skall
täcka underkäkens sidor. Framtill skall överläppen ligga an mot
underläppen och sedan falla ned pa vardera sidan och där bilda formen
av ett upp- och nervänt V.
Kinder: Kinderna skall vara framträdande genom den mycket kraftigt
utvecklade muskulaturen.
Ögon: Ögonen skall vara ovala och placerade brett isär. Avstandet
mellan de inre ögonvrarna skall vara ungefär 2 gånger ögonöppningens
längd. Blicken skall vara frimodig. Bindhinnorna får ej vara synliga.
Färgen skall vara hasselnötsbrun till mörkbrun på hundar med svart
mask. Ljusare färg accepteras, men är ej önskvärd pa hundar med röd
mask eller ingen mask alls.
Öron: Öronen skall vara relativt små och till färgen något mörkare än
pälsfärgen. Vid ansättningen skall den övre linjen vara något lyft.
Öronen skall falla nedåt men inte hänga löst. Den främre kanten skall
ligga an mot kinden när hunden är uppmärksam. Nedtill skall öronen
vara lätt avrundade. De skall inte nå längre fram än till ögonen.
Öronen skall vara ganska högt ansatta i linje med skalltaket, där de
bidrar till att accentuera storleken pa huvudet.
HALS:
Halsen skall vara mycket stark, muskulös och nästan cylindrisk. Huden
skall vara riklig, lös och smidig. Halsens omkrets skall vara nästan
densamma som huvudets. Mellan huvudet och halsen skall det finnas en
tvärgaende föga markerad, lätt välvd fåra. Halsens profil skall vara
lätt konvex. Den väl framträdande hakpåsen skall börja vid strupen och
bilda ej alltför lösa veck mot förbröstet. Halsen skall vara mycket
bred vid basen och vara väl ansatt i skulderpartiet.
KROPP:
Överlinje: Överlinjen skall vara stark
Manke: Manken skall vara väl markerad
Rygg: Ryggen skall vara bred och muskulös
Länd: Länden skall vara bred, tämligen kort och stark
Kors: Korset skall slutta måttligt mot svanssättningen
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara kraftig, lång, djup, bred och nå
nedanför armbagarna. Bringan skall vara bred och kraftig och
underlinjen konvex mellan armbågarna. Revbenen skall vara långa och
väl välvda men inte tunnformade. Bröstomfanget bör överstiga
mankhöjden med 0,25-0,35 m.
Underlinje: Underlinjen skall bilda en jämn kurva från den djupa
bröstkorgen till den tämligen uppdragna och fasta buklinjen. Den får
aldrig vara varken hängande eller vinthundslik.
Svans: Svansen skall vara mycket tjock vid roten. Svansspetsen skall
gärna nå till hasleden, men inte längre. Svansen skall bäras lågt och
får varken ha knyck eller krok. Den skall vara smidig. Svansen skall
bäras hängande i vila men höjs i rörelse till 90-100 grader från
hängande. Den får aldrig bäras böjd in över ryggen eller rullad.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Benstommen skall vara kraftig och frambenen skall vara väl musklade.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara kraftiga med tydligt
framträdande muskulatur. De skall vara snedställda och ha en vinkel på
ungefär 45 grader mot horisontallinjen. Vinkeln mellan skuldra och
överarm skall vara något mer än 90 grader.
Överarm: Överarmarna skall vara mycket muskulösa.
Armbågar: Armbågarna skall vara bakåtriktade. De skall varken ligga
för tätt an mot kroppen eller vara för utåtvridna.
Underarm: Underarmarna skall, sedda framifran, vara raka eller något
utåtvridna på ett sådant sätt att de söker sig mot mittlinjen framför
allt hos hundar med mycket omfångsrik bröstkorg. Sedda fran sidan
skall underarmarna vara lodrätt ställda.
Handlov: Handlovarna skall vara kraftiga. Sedda i profil skall de vara
lätt vinklade. Sedda framifran kan de ibland vara något utåtriktade
för att kompensera de lätt inåtvridna underarmarna.
Tassar: Framtassarna skall vara starka med slutna tår och böjda och
starka klor. Trampdynorna skall vara välutvecklade och smidiga. Hunden
skall, trots sin vikt, gå ordentligt på tårna.
BAKSTÄLL:
Bakstället skall vara kraftfullt med stark benstomme och goda vinklar.
Sett bakifran skall bakstället med de helt parallella och lodrätt
ställda benen ge intryck av kraftfullhet, fastän bakstället är något
mindre brett än framstället.
Lår: Låren skall vara mycket välutvecklade och tjocka med väl synlig
muskulatur.
Knäled: Knälederna skall stå parallella med kroppens mittlinje eller
vara lätt utåtriktade.
Underben: Underbenen skall vara relativt korta och muskulösa.
Has: Haslederna skall vara lågt ansatta och seniga. Hasvinkeln skall
vara måttligt öppen.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara kraftiga utan sporrar.
Tassar: Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. Tårna
skall vara slutna.
RÖRELSER:
För att vara en moloss skall rasens rörelser vara ganska smidiga.
Stegen skall vara långa, mjuka och marknära. Bakbenen skall ha bra
påskjut och frambenen bra räckvidd, särskilt i trav som är den rörelse
som föredras. Vid ökad trav har huvudet en tendens att sänkas och
överlinjen att slutta framåt, samtidigt som frambenen tenderar att
närma sig mittlinjen när de förs långt framåt. Kort galopp med lodrät
förflyttning är ganska viktig. Rasen skall vara kapabel till stor
hastighet i marknära språng över korta distanser.
HUD:
Huden skall vara tjock och väl tilltagen.
PÄLS:
Pälsstrukturen skall vara fin, kort och mjuk vid beröring.
Färg: Enfärgat i alla nyanser av rödgult-från mahogny till isabella
(gulvit). Bra pigmentering bör eftersträvas. Smärre vita fläckar är
tillåtna på bröst och tassar.
Mask: Variant 1:
SVART MASK. Masken är ofta föga utbredd och får inte gå upp över
skallpartiet. Den får förekomma tillsammans med lätta mörka
skuggningar på skallen, öronen, halsen och ryggen. Nostryffeln skall
då vara svart.
Variant 2:
RÖD MASK. Nostryffeln är då kastanjebrun och så även ögonkanterna.
Variant 3:
UTAN MASK. Pälsfärgen är rödgul. Huden förefaller röd. Nostryffeln är
här rödaktig eller rosa.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjden skall nästan motsvara omkretsen på huvudet.
Mankhöjd: Hanhund: 60-68cm
Tik: 58-66cm
En avvikelse på 1 eller +2 tolereras.
Vikt: Hanhund: Minst 50kg
Tik: Minst 45 kg
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL:
-kort runt huvud med utstående ögon
-bulldogtyp (flat skalle, nosparti kortare än 1 av huvudets längd.
-påtagligt sned underkäke
-konstant synliga incisiver när munnen är stängd
-karprygg
-sammanväxta svanskotor (ej svansknyck)
-inåtvridna framtassar (även lätt)
-överdrivet utåtvridna framtassar
-platta lår
alltför raka hasvinklar
-alltför övervinklad, hund som står underställt
-kohasighet eller hasvidhet
-styltiga eller rullande bakbensrörelser
-överdrivet tung eller hes andning
-vitt på svanstippen eller på framsidirna av benen ovanför handloven
resp. hasleden
DISKVALIFICERANDE FEL:
-långt, smalt huvud med föga markerat stop, och ett nosparti Som
överstiger 1/3 av totala huvudets längd.(avsaknad av huvudtyp)
-nosparti som är parallellt med eller fallande från skallens
överlinje, böjd nosrygg
-sneda käkar
-ej underbett
-konstant synliga hörntänder med stängd mun
-konstant synlig tunga med stängd mun
-svans som samtidigt har sammanväxta kotor, är vriden åt sidorna eller
är missbildad (korkskruvssvans, kroksvans)
-atrofierad svans
-vridna underarmar med mycket svaga handlovar
-alltför raka hasleder
-vitt på huvudet eller kroppen
-annan pälsfärg än rödgul
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
SVENSK KOMMENTAR TILL STANDARDEN FÖR DOGUE DE
BORDEAUX:
Överdrifter som menligt kan påverka hunden fysiskt skall varken
premieras i utställningsringen eller aveln.